Aktiviteter för deltagarna i fas 3

Fru talman! Penilla Gunther har frågat mig var det är tänkt att de drygt 100 000 långtidsarbetslösa ska få sin arbetsträning, praktik eller anställning om varken löftet om insatser för arbetsintegrerande sociala företag eller extratjänster infrias. Lotta Finstorp har frågat mig om jag avser att vidta några åtgärder med anledning av de siffror som Arbetsförmedlingen presenterat om de fåtaliga extratjänsterna och om bedömningen att löftet om 20 000 extratjänster under mandatperioden kommer att kunna uppfyllas. Vidare har jag fått frågan om jag i min tjänsteutövning som minister i regeringen gjort rätt bedömning angående möjligheterna att ersätta sysselsättningsfasen fas 3 med extratjänster.

Varje människa är en resurs, och alla som kan arbeta ska arbeta. Ett arbete innebär möjlighet till egenförsörjning, tillhörighet, gemenskap och makt att forma sitt liv och sin framtid. Därför är regeringens högsta prioritering att fler människor ska komma i arbete. Ett land med hög sysselsättningsgrad, högt arbetskraftsdeltagande och låg arbetslöshet blir rikare, tryggare och öppnare. Det är avgörande för att hålla ihop Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Svensk ekonomi och arbetsmarknad utvecklas positivt. Sysselsättningen ökar i god takt, och efterfrågan på arbetskraft är stor. Sedan regeringen tillträdde har sysselsättningen ökat med 120 000 personer. Över hälften av ökningen har tillkommit bland kvinnor och utrikes födda. Samtidigt minskar arbetslösheten påtagligt, inte minst bland ungdomar. Även långtidsarbetslösheten minskar efter att ha bitit sig fast på mycket höga nivåer de senaste åren och är bland vuxna lägst i EU. Den goda utvecklingen på arbetsmarknaden är således bred och berör flera grupper.

Trots den goda utvecklingen på arbetsmarknaden kvarstår det faktum att sammansättningen bland de arbetslösa har förändrats och att arbetslösheten har blivit alltmer ojämnt fördelad i befolkningen. Deltagare med låg utbildningsnivå utgör en allt större andel av de långtidsarbetslösa i jobb- och utvecklingsgarantin. Aktiv arbetsmarknadspolitik kombinerat med utbildningsinsatser är viktiga hörnstenar för att stärka och därmed få ut långtidsarbetslösa på arbetsmarknaden.

Till skillnad från den tidigare regeringen, som ansett det tillräcklig att i jobb- och utvecklingsgarantins tidigare fas 3 bara förvara människor i sysselsättning utan utvecklingsmöjligheter, anser regeringen att långtidsarbetslösa ska erbjudas riktiga jobb eller utbildning men också ha möjlighet att ta del av aktiva insatser som för dem närmare arbetsmarknaden. I dag finns det runt 1 000 extratjänster ute i landets kommuner. Även om antalet extratjänster fortfarande är lägre än önskat ökar de stadigt varje månad. Detta är en ökning som kan förväntas fortsätta.

Sedan den 1 februari har regeringen stoppat inflödet av nya deltagare till fas 3, och sysselsättningsplatserna ska vara helt avvecklade till den 31 januari 2018. Samtidigt ökar regeringen möjligheterna för dem som har varit arbetslösa under längst tid att ta del av arbetsträning. Personer som står långt ifrån arbetsmarknaden behöver ofta flera insatser som följer på varandra. Regeringen anser att arbetsträning är en viktig byggsten som, till skillnad från sysselsättningsplatserna, ställer krav på anordnare att anpassa insatser utifrån de behov som deltagaren har för att komma närmare arbetsmarknaden.

Ytterligare förändringar som skett från den 1 februari i år är att jobb och utvecklingsgarantins fasindelning och kravet på specifik nivå av aktiviteter avskaffats och att samtliga deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin har möjlighet att deltidsstudera under sex månader vid sidan om deltagande i garantin. Regeringen har också förlängt möjligheten till studier i svenska för invandrare inom garantin från sex till tolv månader. En ny satsning på yrkesinriktade kurser inom bristyrken på folkhögskola i upp till 24 månader har dessutom inletts.

I mitten av augusti infördes en möjlighet för deltagare i jobb- och utvecklingsgarantin att studera upp till ett år på heltid inom kommunal vuxenutbildning på grundläggande eller gymnasial nivå eller motsvarande utbildning inom folkhögskolan med bibehållet aktivitetsstöd. Sedan augusti förra året har endast deltagare i den tidigare fas 3 haft möjlighet att bedriva studier på detta sätt. Sedan den 1 juni 2016 har regeringen utvidgat traineejobb och yrkesintroduktionsanställningar till långtidsarbetslösa och nyanlända.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill återigen understryka att regeringen anser att det finns många arbetsintegrerande sociala företag som gör ett fantastiskt arbete när det gäller att stärka och skapa arbetstillfällen för människor som varit arbetslösa länge. Många av de företag som i dag anordnar sysselsättningsplatser i tidigare fas 3 är också anordnare av arbetsträning i jobb- och utvecklingsgarantin. De utvidgade möjligheterna till arbetsträning är på så sätt en viktig insats för att även kunna tillvarata befintliga arbetsintegrerande sociala företag.

Därutöver beslutade regeringen om att genomföra en treårig satsning där totalt 60 miljoner kronor tillförs för sysselsättningsfrämjande insatser genom arbetsintegrerande sociala företag. Tillväxtverket har fått i uppdrag att i samverkan med Arbetsförmedlingen utarbeta och genomföra ett nationellt program med insatser som stimulerar till att fler arbetsintegrerande sociala företag startar och växer för att därigenom öka antalet sysselsatta.

Med de förändringar som nu görs bedömer jag att arbetsintegrerande sociala företag ska kunna ha en fortsatt mycket viktig roll när det gäller att ge dem som står långt ifrån arbetsmarknaden en väg tillbaka.

Sammantaget innebär regeringens politik flera nya satsningar men också att förvaringen av människor i sysselsättning som inte leder vidare upphör. Det är en stor förändring att Arbetsförmedlingen nu kan erbjuda insatser som utgår från varje individs behov och att förutsättningar ges för att fler ska få ett arbete eller börja studera.

Fru talman! Tack, Ylva Johansson, för svaret! Detta kanske blir en annorlunda interpellationsdebatt än vad statsrådet är van vid, för jag tänker till huvuddelen vara positiv. Jag är positiv till att regeringen har tagit dessa initiativ till insatser speciellt för långtidsarbetslösa. Av ungefär 400 000 arbetslösa är det alltid ungefär en fjärdedel av dessa som är långtidsarbetslösa med någon form av arbetshinder som gjort att de under lång tid inte kommit ut på ordinarie arbetsmarknad. Det krävs extra insatser för dessa personer. Därför är jag oerhört glad för att regeringen har fortsatt den satsning på de arbetsintegrerande sociala företagen som alliansregeringen påbörjade. Jag var själv med på den träff i januari där statsrådet Johansson tillsammans med statsrådet Damberg lanserade denna satsning.

Problemet är inte att det tagits initiativ för dessa grupper. Problemet är att man samtidigt avsätter 60 miljoner på tre år för att stötta start och utveckling genom exempelvis affärscheckar för arbetsintegrerande sociala företag. Genom detta drar man undan mattan på andra sätt vilket gör att grunden för dessa företag med själva affärsidén fullständigt dras undan.

I arbetsintegrerande sociala företag finns något som heter "en dubbel affärsidé". Den dubbla affärsidén är dels att företaget måste ha en affärsidé som vilket annat företag som helst, där man har en tanke kring att producera produkter och tjänster, dels att kunna sälja tjänster inom arbetsträning, rehabilitering och annat. Jag delar statsrådets uppfattning att fas 3 inte alls har varit någon idealisk lösning för många människor. Men i det här fallet, när fas 3 har använts i ASF-sammanhang och det faktiskt har skapat stabilitet för dessa personer enligt den metod som arbetsintegrerande sociala företag jobbar med, att få människor att kunna arbeta till 100 procent av sin förmåga, har fas 3 fungerat väldigt väl.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

När man nu har ordnat så att företagen ska kunna ta emot människor och få ersättning ställer man just dessa personer i princip på bar backe. Man har ingen annan som vill ta emot dem och arbetsintegrerande sociala företag kan ju inte fortsätta att ta emot personer när de inte får någon ersättning.

Detta är en brist i hanteringen som inte alls är optimal. Dessutom är behovet av arbetsträning och praktik enormt. Där har de arbetsintegrerande sociala företagen en jättestor chans att kunna ta emot fler, men man får aldrig något stöd till verksamhetsledare eller handledare, vilket är garantin för att dessa små företag över huvud taget ska kunna ha en stabilitet i tillvaron. Jag vill gärna få ett svar från ministern om hur regeringen tänker åtgärda de här problemen för att nå sina syften.

Fru talman! Tack, ministern, för svaret!

En av de viktigaste förutsättningarna för delaktighet och inkludering i samhället är att ha ett arbete, sysselsättning och arbetskamrater. Den som under lång tid saknat arbete av olika orsaker måste få individuellt utformad hjälp och stöd för att kunna komma tillbaka. Det skriver också arbetsmarknadsministern väldigt tydligt i sitt svar.

Det är någonting som jag inte riktigt förstår i sista stycket: "Det är en stor förändring att Arbetsförmedlingen nu kan erbjuda insatser som utgår från varje individs behov - - -". Menar ministern att det inte är så som Arbetsförmedlingen har arbetat tidigare? I så fall är det väl bra att man gör en översyn av hur det faktiskt ser ut.

I valrörelsen 2014 var tonläget högt från nuvarande arbetsmarknadsministern avseende löftet om att avskaffa fas 3. Den var i många delar inte alls särskilt bra. Det fanns de som trivdes väldigt bra hos sina fas 3-anordnare, men det fanns också de som inte fick det som de behövde ha; så är det ju.

Om Socialdemokraterna vann valet skulle alla få ett riktigt arbete. Extratjänster skulle namnet vara på den nya åtgärden. Arbeten skulle ges inom välfärdssektorn, men det var framför allt inom äldreomsorgen som jag hörde att det handlade om. De liknar tidigare plusjobb och beredskapsjobb.

Om ministern liksom jag anser att individuella lösningar, råd och stöd är viktigt för den som stått utanför arbetsmarknaden länge, varför är då just äldreomsorgen en lämplig sektor? Det är där det behövs fler kvalificerade händer. Men om man har stått väldigt långt från arbetsmarknaden och inte alls har arbetat inom äldreomsorgen tidigare blir det ju oerhört svårt för den som ska vara handledare men också för den enskilde att som första arbete efter en lång sjukskrivning eller långtidsarbetslöshet gå in i en väldigt arbetskrävande miljö som just äldreomsorgen. Orkar den ordinarie personalen att introducera den som har stora behov av stöd och hjälp när det är väldigt tufft där ute?

Den ideella sektorn har generellt sett gjort ett mycket bra arbete inom fas 3 när det gäller sysselsättning och medmänsklighet. Jag tycker att Penilla Gunther har pratat väldigt bra kring sociala företag, som är ett bra exempel på arbetsintegrering när den är som bäst. Där får man dessutom precis den delaktighet och den samhörighet som många som har stått långt ifrån arbetsmarknaden behöver ha.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

I dag har det högljudda vallöftet inte infriats mer än till väldigt liten del. Jag har nya siffror från Arbetsförmedlingen och från en rapport som vi låtit RUT göra. Många människor berättar om den stressande ovisshet som avvecklingen av fas 3 innebär. Många var nöjda med sina anordnare, medan andra tyckte att det verkligen var riktigt illa. När man efter många års frånvaro från arbetsmarknaden äntligen hade kommit igång, fått rutiner och arbetskamrater, fick man gå hem och vänta.

I december 2015 lämnade totalt 1 738 personer sysselsättningsfasen. Det kan jämföras med 3 858 som lämnade i maj 2016. Avvecklingen har alltså gått fortare än beräknat. Majoriteten av dem som lämnade fasen 2016 gick till insatsen program- och aktivitetsstöd. Det kan jämföras med december 2015 då de flesta gick till att vara öppet arbetslösa, så där har det skett en förbättring. Totalt har närmare 20 000 lämnat sysselsättningsfasen från december 2015 till nu 2016.

Det vi ser i dag är att det är väldigt få extratjänster som har tillkommit av de utlovade 20 000. Vad anser ministern att detta beror på?

Fru talman! Jag vill gärna återgälda ett positivt svar till Penilla Gunther. Jag vet att hon har ett genuint engagemang och en stor kunskap i frågorna, inte minst när det gäller arbetsintegrerande sociala företag. Jag uppskattar verkligen Penilla Gunthers starka engagemang i detta.

Jag är också oroad. Jag träffar enskilda arbetsgivare i sociala företag som har fått uppgiften från lokala företrädare för Arbetsförmedlingen att man inte kan fortsätta att vara på företaget om man inte har en sysselsättningsplats inom fas 3. Men det kan man självklart. Det är därför vi har öppnat just för arbetsträning. Många arbetsintegrerande sociala företag har ju i praktiken jobbat med arbetsträning, fast det inte har hetat så, för man har ett stort socialt engagemang för de här människorna.

Jag har också förstått att det har funnits en missuppfattning lokalt att alla som har funnits i fas 3 skulle in i en extratjänst. Alla kommer inte att vara lämpliga för det, och alla kommer inte att vilja det.

Det här är en fråga som jag tar på stort allvar och som oroar mig. Jag har också tagit upp frågan med Arbetsförmedlingens generaldirektör för att säkerställa att informationen går ut ordentligt om att vi förstås ska fortsätta att arbeta med bra arbetsintegrering i sociala företag på det här sättet.

Det är viktigt att se den förändring som nu sker av sammansättningen av långtidsarbetslösa. Av dem som hittills befunnit sig i fas 3 är hälften utrikes födda. Det betyder att möjligheten att kombinera insatsen med till exempel studier i svenska är viktig för att man varaktigt ska stärka sin ställning, för även om man har deltagit i viss sfi-undervisning tidigare tappar man språket om man inte får använda det. Det är viktigt med kombinationen att vara på en arbetsplats och att kunna stärka språkkunskaperna.

Till Lotta Finstorp vill jag säga som svar på frågan att själva definitionen av fas 3 var i förordningen sådan att när en person kom dit fick Arbetsförmedlingen inte göra någon annan insats för den personen. Det blev stopp för alla andra insatser. Det enda man fick göra var att placera i en sysselsättningsplats. Det är det som jag nu har ändrat; jag har tagit bort det förbudet. Man har nu tillgång till hela verktygslådan för dessa personer. Själva definitionen av fas 3 var att man inte fick göra några andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder, och det har jag tagit bort. Man har tillgång till alla arbetsmarknadspolitiska åtgärder för dessa personer. Det betyder att man kan göra en individuell bedömning. Jag har också öppnat för nya vägar när det framför allt gäller utbildning, för vi ser att många personer som står långt ifrån arbetsmarknaden, har varit borta länge eller aldrig kommit in på den, som det många gånger också handlar om, behöver stärka sin kompetens, inte minst när det gäller yrkeskunskaper. Vi har skapat nya stora möjligheter till yrkesutbildning, till exempel inom folkhögskola upp till två år. Vi kommer senare också med förslag om ett så kallat studiestartsstöd som ger goda ekonomiska förutsättningar att delta i utbildning, inte minst för personer som har befunnit sig i fas 3. Men det kan också vara aktuellt med helt andra insatser. Nu öppnar vi som sagt hela verktygslådan, och det är det viktiga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Det är fortfarande min bedömning att vi kommer att nå 20 000 extratjänster. Men det kommer att krävas en del förändringar. Regeringen återkommer med ytterligare förslag i budgetpropositionen.

Fru talman! Tack, Ylva Johansson, för ditt svar igen!

Jag vill passa på att lyfta fram några saker som har bärighet på vad som händer efter fas 3.

Många har åsikter om Samhall. Jag är positiv till Samhalls grunduppdrag, men dessvärre får jag konstatera, efter att ha haft direktkontakt med generaldirektören och så vidare, att Samhall de senaste åren har fått ett förändrat uppdrag. Det gör att de som står allra längst ifrån ett ordinarie jobb har hamnat i fas 3 och inte kommer ut därifrån annat än till en arbetsträning. De skickas inte från Arbetsförmedlingen till Samhall, för de är ofta i för dåligt skick, fysiskt, psykiskt, socialt och så vidare, för att kunna hålla det tempo som Samhall kräver för de tjänster eller den produktion som bedrivs i Samhall. Det gör att man ibland tar chansen att skicka över de här personerna till ett arbetsintegrerande socialt företag. Och det vore fine om det vore så att ersättningen hade varit i paritet med den som Samhall får för sina personer som är i bättre skick, om jag får uttrycka mig på det viset, än just de personer som de här små företagen får.

Återigen vill jag trycka på den stabilitet som krävs för att man ska kunna bedriva en verksamhet med god lönsamhet, i alla fall att verksamheten går runt. Det är ändå ett företag vi pratar om med näringsverksamhet som måste kunna gå runt. Det är det som är själva idén med det här. Då måste man ha människor som kan jobba åtminstone några timmar om dagen för att verksamheten ska upprätthållas och för att kunna leva upp till begreppen om 100 procent av var och ens förmåga och så vidare.

Här saknas fortfarande, vågar jag påstå, en kunskap hos Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Trots att man har nationella samordnare i varje myndighet som ska jobba med frågan når det uppenbarligen inte ut till de respektive tjänstemännen på lokal nivå.

Jag kräver inte att statsrådet här ska ha någon Harry Potter-stav för att se till att alla vet och kan allting samtidigt. Men jag vill ändå poängtera vikten av att det finns en kunskap över hela landet där människor får känna att de behandlas likvärdigt.

Kontakten mellan de arbetsintegrerande sociala företagen är väldigt stor. De är måna om att få samma villkor för sina verksamheter och för de människor som de tar emot i företagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Därför undrar jag: Hur skulle statsrådet kunna medverka till att det blir en större likvärdighet i villkoren för de arbetsintegrerande sociala företagen över landet, som vi är överens om är viktiga som insatser efter fas 3?

Fru talman! Jag är förvånad över hur nöjd och säker ministern tycks vara trots att endast 773 extratjänster av utlovade 20 000 finns på plats. Vi befinner oss i dag i en högkonjunktur. Den som har gymnasiekompetens och pratar svenska har i dag inte svårt att få ett arbete. De som vi talar om i debatten är de som står längst från arbetsmarknaden av olika skäl.

Majoriteten av dem som lämnat fas 3, eller sysselsättningsfasen, den senaste tiden har hamnat i program- och aktivitetsstöd. De har aktiviteter på i genomsnitt 74 procent. När man läser i sociala medier om dessa frågor ser man att det är det många som är upprörda över att de får lön på 75 procent av en heltid när de får extratjänst. Det är ungefär 13 500 kronor i månaden. Det är lägre än vad de i sysselsättningsfasen i dag har i aktivitetsstöd. De som har högst aktivitetsersättning får en sänkning. Min fråga till ministern är om ministern anser att det är problematiskt att det är på det sättet.

Halva mandatperioden har gått, och det fanns bara 773 extratjänster i juni. Det som bekymrar mig mycket är att det är SKL, kommuner och landsting, som ska se till att extratjänsterna kommer fram och att det finns handledare på plats. Vi vet att det är tungt där ute. Det är mycket att göra. Det är en stor tillströmning inom äldreomsorgen av äldre människor som har behov och får bistånd i form av till exempel särskilt boende.

Det börjar bli dags att analysera varför inte fler extratjänster tillkommer. Redan i augusti 2015 varnade SKL om att kommuner och landsting kommer att få svårt att få fram de 20 000 extratjänster som det redan är planerat för. Jag läste i tidningen Arbetet en intervju med Agneta Jöhnk, som är ansvarig för arbetsgivarfrågor hos SKL. Hon säger: "Jag vet inte riktigt hur det är tänkt. Ska långtidsarbetslösa börja arbeta behöver de handledning och introduktion. Och det är inte helt enkelt att få ihop."

Att ha utrymme att handleda en ny medarbetare utan adekvat utbildning och erfarenhet när arbetsbelastningen är hög är en problematik i sig. Det märker man när man lyssnar. Jag är hos Moderaterna ansvarig för frågor om sjukskrivningar. Man kan titta på hur sjukskrivningar ser ut inom offentlig sektor bland till exempel mellanchefer. Den psykiska ohälsan, där man anger att arbetsbelastningen har utlöst ohälsan, är ett stort problem i samhället. Ska de dessutom få ansvar för flera människor som kanske aldrig arbetat inom till exempel äldreomsorgen kan det bli en ytterligare belastning.

Jag skulle vilja höra vad ministern har att säga om det. Hur ska man kunna lösa det? Tanken med extratjänster är absolut rätt. Det kan vara så. Beredskapsjobben var bra på sin tid, och plusjobben hade också sin funktion. Men hur ska det gå till? Om inte kommuner och landsting känner att de har utrymme att ta emot och på ett bra sätt introducera människor som inte har adekvat utbildning, och som kanske aldrig har jobbat inom särskilt boende inom äldreomsorgen, är det en problematik i sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag tror jag stannar där och väntar på ministerns svar.

Fru talman! Jag vill till Penilla Gunther säga att jag helt delar uppfattningen att Samhall behövs och bör vara utformat så att man når de personer med funktionsnedsättning som har allra svårast att få jobb på något annat sätt på arbetsmarknaden.

Nu anger Penilla Gunther att man inte tar emot de personerna som skulle stå allra längst ifrån. Det är en mycket oroande uppgift. Jag tar väldigt allvarligt på den uppgiften. Jag kommer därför att tillsätta en översyn för att säkerställa att Samhall verkligen ska jobba med de personer som står allra längst ifrån. Det är själva existensberättigandet för Samhall att göra detta.

De arbetsintegrerande sociala företagen behöver en varaktig och trygg finansiering och varaktiga och trygga villkor. Det är företag, men det handlar om att ha bra spelregler. Det är framför allt det som de särskilda riktade pengarna ska gå till och som man ska ägna sig åt.

Arbetsmarknadspolitiken kommer aldrig att vara den trygga och varaktiga finansieringen. Den utgår alltid från den arbetslösa individens behov. Men eftersom många av de arbetsintegrerande sociala företagen kan erbjuda mycket lämpliga insatser för personer som står långt från arbetsmarknaden bör de också användas i de många fall där de är lämpliga leverantörer. Det är vad jag vill se. Vi hoppas att vi ska uppnå det. Vi får överväga om det behövs ytterligare initiativ för att så ska ske.

Till Lotta Finstorp vill jag säga: Nej, jag är inte nöjd, men jag är trygg i att vi kommer att klara också de svåra utmaningarna och att politiken fungerar. Lotta Finstorp beskriver väl arbetsbelastningen i äldreomsorgen. Det är mycket tufft att arbeta i äldreomsorgen. Det är bland annat därför som regeringen tillför nya resurser för ökad bemanning. Vi behöver fler som jobbar inom äldreomsorgen. Vi behöver en tätare bemanning. Vi behöver också fler som är rätt utbildade. Vi gör därför stora insatser också när det gäller yrkesutbildningar.

Det är en utmaning att handleda en ny person vare sig det är någon i utbildning eller någon som skulle komma in i en annan extratjänst. Detta är något som regeringen diskuterar framför allt i dialog med kommunerna och motparten Kommunal. Regeringen kommer att återkomma i de frågorna i budgetpropositionen.

Fru talman! Jag är verkligen glad och tacksam över att statsrådet tar detta på allvar. Jag uppskattar verkligen det. Jag känner att så många människor har en sådan stor potential att få komma till sin rätt om de bara fick känna känslan att få jobba 100 procent av sin egen förmåga. Om det är två, fyra eller sex timmar om dagen må det vara just den personens egen känsla och uppfattning om vad den klarar. Men jag önskar så innerligt att fler skulle få känna av att få den möjligheten att komma in i det sammanhanget.

Statsrådet Damberg tillsatte Lars Bryntesson för att komma fram med förslag på förbättringar för våra arbetsintegrerande sociala företag. Vi som är inne i detta tycker att det är jätteviktigt och intressant att få veta vad man har ytterligare för förslag. En sak som många av oss och inte minst intresseorganisationen Skoopi tryckt på är att få till en definition för ASF i Sverige likaväl som man har i till exempel Finland. Där finns en särskild lagstiftning som skyddar de här företagen och också kan ge särskilda förutsättningar, vilket det är för de människor som det berör som är inne i ASF.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Är det någonting jag skulle vilja skicka med ytterligare från den här interpellationsdebatten är det kanske just att ASF har sina speciella förutsättningar för att man också har hand om speciella människor.

Fru talman! Vi har låtit ta fram en RUT-rapport avseende personer som lämnat sysselsättningsfasen och hur det ser ut i dagsläget. Den bygger på Arbetsförmedlingens statistik som ministern naturligtvis känner till.

Det som är intressant tycker jag är att i maj i år hade 627 nya kommit in i flödet i sysselsättningsfasen. 3 858 har lämnat och 24 914 finns kvar i stocken.

Det är de som står allra längst från arbetsmarknaden som jag känner oro för, precis som ministern också uttrycker. Andra kommer att fixa det här. Man kan få gymnasiekompetens och svenska, vi är i högkonjunktur och det finns arbete. De allra flesta kommer att lösa det på egen hand, men de som har varit långtidsarbetslösa under lång, lång tid är naturligtvis de som har det jobbigast.

Regeringen håller fast vid sitt mål att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet. Då är det synd att sänkningen av RUT och ROT har lett till att var fjärde köpare av ROT-tjänster har försvunnit sedan avdraget minskade - inte här i Stockholm förmodligen, därför att här byggs det mycket, men i landsorten märker de mindre företagen att de inte kan anställa som de gjorde tidigare därför att de har färre kunder.

Taken behöver höjas för att fler ska ha råd att använda de här tjänsterna. På så sätt skapas fler kunder och det blir fler jobb till fler människor.

Även de arbetsintegrerande sociala företagen skulle gynnas om man kunde göra en dubbel höjning av taket till exempel inom RUT.

Jag konstaterar avslutningsvis att ministern inte är nöjd men trygg. Möjligtvis hjälper det de personer som står längst från arbetsmarknaden att ministern är trygg. Inte vet jag.

Fru talman! Jag vill ta det som Lotta Finstorp tar upp om att det finns ett inflöde i långtidsarbetslöshet på allvar. Att det är så beror huvudsakligen på att en majoritet tyvärr efter två år i etableringsuppdraget inte har fått gå till jobb eller utbildning. De senaste två åren har vi ökat andelen som går till jobb eller utbildning inom tvåårsperioden för etableringsuppdraget, men det är fortfarande en mindre grupp. Detta är mycket allvarligt. Jag skulle vilja se att man i normalfallet klarar att nå utbildning eller arbete inom det tvåårsspann som etableringsuppdraget har. Nu går man därifrån vidare in i det som definieras som långtidsarbetslöshet. Det är mycket allvarligt att vi inte kan klara det, och därför behövs det förändringar i etableringsuppdraget så att fler ska kunna komma i arbete eller utbildning under den tvåårsperioden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer

Jag vill hålla med Penilla Gunther särskilt om vikten av att få jobba hundra procent av sin egen förmåga, att få vara behövd och efterfrågad och att få lön. Det är vad vi människor behöver, och det gör att man växer sig starkare. Det är också någonting som gör att Sverige håller ihop och människor kan gå med rak rygg. Jag delar helt den uppfattningen.

Jag vill tacka för den här debatten. Jag tycker att den har varit konstruktiv, och jag vill också tacka för de medskick som Penilla Gunther har gett mig.

Överläggningen var härmed avslutad.